Landsköldpaddor

Landsköldpaddor

 

Faktaruta - kost

Medelhavssköldpaddor är gräsätare.
Deras magtarmkanal är byggd för att bryta ner fibrer.
Kosten bör bestå till största delen av växter.
En liten del kan ges i grönsaker.
Frukt ska endast ges i små mängder.
Dagligt kalktillskott framför allt till unga djur är nödvändigt.
Medelhavssköldpaddor ska inte äta animaliskt protein.

Faktaruta - bur/inhägnad

Medelhavssköldpaddor behöver UV-ljus och dagsljus.
Det bör finnas en varmare plats under en värmelampa.
Värmeplatsen bör hålla en temperatur runt 22-28 °C.
Inga lampor ska vara på under natten.
Avföring bör städas bort dagligen.
Hela buren ska städas och underlaget bytas regelbundet.
Sköldpaddan ska ha ett gömställe i buren.

 

Allmänt
Sköldpaddor är en av de allra äldsta kvarlevande arter som finns på jorden idag. Man har hittat rester av sköldpaddor så långt tillbaka som Tria perioden (250-208 miljoner år sedan). Den sköldpadda som fanns då hette Proganochelys, levde på land och hade många likheter med de arter vi idag ser förutom att den hade tänder i gommen. De tidigaste exemplaren av Medelhavssköldpaddor (Testudo spp) har man hittat i perioden mellan Kreta och Eocene.

Många landsköldpaddor kan leva länge om de får rätt skötsel och det är inte ovanligt att se exemplar som har ärvts inom familjen. Det finns uppgifter om sköldpaddor som blivit upp till 130 år i fångenskap.

Det finns ett antal olika arter av landsköldpaddor, de är till största delen växtätare och lever i så vitt skilda miljöer som torra, karga, ökenliknande områden och mer tropiska busk och regnskogsliknande områden. Alla är speciellt anpassade till sitt geografiska område och trots att det finns en hel del gemensamma punkter vad gäller deras skötsel är det alltid bäst att försöka efterlikna kost och miljö så mycket som möjligt efter det område sköldpaddan ursprungligen kommer ifrån.

Sköldpaddor är poikilotherma (växelvarma) vilket innebär att omgivningstemperaturen är det som påverkar kroppstemperaturen och att de inte kan reglera sin kroppstemperatur själva. Blir det för varmt söker de svalka i skuggan under buskar eller i hålor i marken och efter en kallare natt söker de solen för att värma upp kroppen. I de regioner där temperaturen sjunker ned mot noll går sköldpaddorna i dvala under vinterperioden.

Sköldpaddorna är helt beroende av att kunna värma upp kroppen till en temperatur där deras normala kroppsfunktioner fungerar optimalt. Detta innefattar allt ifrån normal matsmältning till ett bra immunförsvar. Förutom värme behöver landsköldpaddor även ljus som på så bra sätt som möjligt kan efterlikna solens ljus med allt vad det innebär i våglängd, ljusintensitet, färgtemperatur och färgåtergivning. Att åstadkomma en optimal miljö för en landsköldpadda inomhus är inte det lättaste och miljön varierar mellan de olika arterna. Har man möjlighet ska man under sommarperioden vid rätt väderlek erbjuda sin landsköldpadda naturligt solljus och möjlighet att ”beta” utomhus.

Följande rekommendationer ska endast ses som en introduktion och alla sköldpaddsägare rekommenderas att själva läsa och söka information från flera källor. Några tips på bra böcker och hemsidor om sköldpaddor finns i slutet av denna skrift.

Medelhavssköldpaddor
Till gruppen Medelhavssköldpaddor räknas alla inom släkten Testudo. Själva uppdelningen av de olika arterna inom släkten Testudo är komplex och det finns en hel del oklarheter. Många av de nedan beskrivna arterna förekommer inte runt Medelhavet alls och det är mycket oklart om den ryska stäppsköldpaddan (Testudo horsfieldi) är en separat släkt eller inte. För enkelhetens skull är dock alla arterna beskrivna efter hur de vanligen delas upp i engelsk litteratur. Det är viktigt att försöka ta reda på vilken art av sköldpadda man har eftersom skötseln kan skilja sig åt väsentligt på vissa punkter. Här nedan kommer en kort beskrivning av de vanligaste arterna och de specifika krav på skötsel som finns beskrivna.

Testudo graeca – Morisk landsköldpadda
Denna sköldpadda förekommer längs med Nordafrikas Medelhavskust i Libyen, Tunisien och Marocko. Den är liten till medelstor (150-190 mm), skölden är gul till gulgrön med svarta markeringar. Bukskölden är delad (kallas gångjärn) mellan buk och bakbensplattan. På vardera sidan om svansen har den två sporrar. Den förekommer mestadels i en torr till ökenliknande miljö där det säsongsmässigt förekommer mer eller mindre växtlighet. De sköldpaddor som lever i de norra delarna går i dvala men det rekommenderas inte att dvala de exemplar som kommer från Libyen förutom mycket korta perioder. I det vilda når den här sköldpaddan en vuxen ålder vid 25-35 år.

Testudo hermanni – Grekisk landsköldpadda
Den här sköldpaddan förekommer längs med Europas Medelhavskust i Italien, Spanien, Frankrike, Grekland, Balkan, Turkiet och Medelhavsöarna. Det finns två underarter T.h.hermanni (västra delarna) och T.h.boettgeri (östra delarna). Den skiljer sig från den moriska sköldpaddan genom att den inte har några sporrar vid sidan av svansen och inte heller något gångjärn i bukskölden. Däremot har den en förhornad del på den yttersta delen av svansen. Denna art är mycket tolerant mot kalla väderväxlingar och anses vara en av de mest lämpade att ha som husdjur i Sverige. Den trivs i sluttningar med mycket buskar, träd och gräsvegetation där den även har tillgång till öppna, soliga områden där den kan ligga och värma upp sig. Den här arten går i dvala under vintern.

Testudo marginata – Svart landsköldpadda
Det här är en av de största arterna och de kan bli upp till 350 mm. Den förekommer i södra Grekland och även på en del Medelhavsöar i torra, buskiga och lite steniga områden. Förutom dess storlek kännetecknas den av att skölden är mörkare än de andra arterna och att ryggsköldens sidosköldar är mycket utåtsvängda. Hanarna har en tydlig midja i jämförelse med honorna. Den här arten går också i dvala under vintern.

Testudo iberia – Turkisk landsköldpadda
Detta är en medelstor sköldpadda som förekommer i en liten del i nordöstra Grekland, Turkiet, Iran, Irak, Jordanien och Syrien. Den föredrar torra, buskiga områden och kännetecknas av att skölden är lite ljusaktigt gyllene eller gulaktig med enstaka svarta prickar i mitten av varje sköldplatta. Hanarna av denna art anses mer aggressiva än andra och man bör för att undvika skador inte ha dem tillsammans med andra hanar eller andra arter. Den här arten går i dvala under vintern.

Testudo kleinmanni – Egyptisk landsköldpadda
Denna förhållandevis lilla sköldpadda förekommer som dess namn antyder i Egypten. Den kan bli upp till 120 mm och har en gulaktig sköld som på sidorna övergår i brunt. Ett annat kännetecken är att buksköldens bukplattor har två mörka triangulära markeringar. Dessutom har den inga sporrar vid sidan om svansen. Den lever i de områden med busk och gräsväxt som hjälper till att stabilisera sanddynerna i öknen. Denna art går inte i dvala.

Testudo nabulensis – Tunisisk landsköldpadda
Detta är också en liten art som vanligen inte blir mer än 130 mm. Den lever i Tunisien i områden med gräs och buskar eller soliga stenområden på gränsen till skog. Ryggskölden är karakteristisk med en gulaktig bakgrund och tydliga svarta markeringar som ibland på rygssköldens sidor blir tydligt triangulära. Den här arten bör inte dvalas.

Testudo horsfieldi  eller Agrionymus horsfieldii - Rysk stäppsköldpadda
Den ryska stäppsköldpaddan förekommer vitt utspridd över stora delar av Asien såsom Östra Iran, Afghanistan, Kazakhstan, Pakistan, runt Kaspiska havet mot Kina och i Ryssland. Vanligen finner man dem i öppna, gräsbevuxna lite torra områden och i hålor som de vanligen har grävt själva. De är medelstora (upp till 200mm) och har en grönbrun sköld som har dåligt med markeringar. På frambenen har de bara 4 tår till skillnad från de andra arterna och de saknar sporrar vid sidan om svansen men har en tydlig sporre på svansen. Hanarna har en lång svans och en tydlig, böjd sporre som kan orsaka skador på andra sköldpaddor ffa under parningsperioden. Arten kännetecknas också av att den är mycket rundare i formen än de andra sett uppifrån och att den vanligen inte har lika hög ryggsköld som de andra. Mat brukar inte vara ett problem med dessa sköldpaddor, de är kända för att vara ätmaskiner och blir snarare för feta. De klättrar och gräver bra och är relativt toleranta mot kyla. Under vintern går de i dvala.

Kost
Medelhavssköldpaddor är till största delen vegetarianer. Det finns beskrivningar av individer som setts äta kadaver och insekter av olika slag i det vilda men detta anses inte utgöra en del av deras naturliga diet. Eftersom de områden där sköldpaddorna lever är karga med växtlighet som mestadels utgörs av gräs och buskar tror man att de tillfällen när det finns tillgång på protein i form av kött utnyttjas för att fylla på förråden. Detta är dock något som de allra flesta experter anses vara mycket hälsovådligt att försöka efterlikna när vi håller dessa sköldpaddor som husdjur. En 100% vegetarisk kost är vad som rekommenderas eftersom sköldpaddans magtarmsystem är anpassat till att bryta ned fiberrik kost. De är så kallat grovtarmsjäsare vilket innebär att den största nedbrytningen av olika föda sker i grovtarmen. Där finns ett sinnrikt system av olika mikroorganismer som hjälper till att bryta ned fibrer till olika näringsämnen som sköldpaddan kan utnyttja.

Förutom att kosten ska ha en hög fiberhalt bör den också innehålla mycket kalcium (kalk) och A och D vitamin. De allra flesta vegetabilier innehåller inte bara kalk utan även fosfor, dessa två ämnen konkurrerar med varandra och upptaget av kalk i kroppen minskar i närvaro av fosfor. I naturen är vanligen relationen mellan kalk och fosfor i den kost som sköldpaddorna äter 4:1. Det innebär att kosten innehåller 4 gånger mer kalk än fosfor och detta är vad man som sköldpaddsägare ska försöka eftersträva. Tyvärr är detta inte enkelt och därför rekommenderas att man alltid tillsätter extra kalk till det foder som ges till sköldpaddan. För att kalk ska kunna tas upp i kroppen krävs att det finns D vitamin i en form som kallas D3. I det vilda hjälper UV ljus från solen till att omvandla D vitamin på huden till den ”aktiva” formen D3. Det är därför mycket viktigt att sköldpaddorna har tillgång till UV ljus antingen i form av solljus under sommaren eller med hjälp av UV lampor under vinterhalvåret.

Kortfattat är det viktigt att tänka på att kosten ska innehålla följande:

Hög fiberhalt
Högt kalkinnehåll
Kalk-fosfor balansen ska vara mer än 2:1
Rik på vitamin A och D3
Låg fett och proteinhalt

Idag finns det en hel del ”färdiga” basfoder för sköldpaddor. Många av dessa vet man inte effekterna av ännu eftersom inga långvariga studier på hälsa och tillväxt har gjorts. Det kan vara lätt att hemfalla åt att ge detta som foder för att det kräver mindre arbete, pengar och tanke bakom än att varje dag komponera en allsidig, varierad kost. Vissa foder såsom ex PreAlpine Testudo kan vara bra att ha som en bas men att enbart erbjuda detta är inte att rekommendera. Förutom PreAlpine Testudo bör man även ge en variation av olika gröna växter och grönsaker. Det är enklare att erbjuda en mer varierad och naturlig kost under sommarhalvåret då olika grässsorter, maskrosor, klöver och ogräs av olika sorter antingen kan plockas eller få ätas fritt i trädgården. Vissa växter och grönsaker ska man försöka att undvika att ge för mycket av eller inte ge alls såsom ex

Spenat, kål, rödbetor binder kalk och ska inte ges i för stora mängder.
Kål och bladkål (grönkål) Har ämnen som kan påverka sköldkörteln
Animaliskt protein
Rabarber ska inte ges till sköldpaddor

Här kommer ett förslag på hur en välbalanserad kost kan se ut;
75-95%         Gröna växter
Maskrosor (blommor och blad), alfalfahö, gräs (en blandning av olika grässorter), rucolasallad, kål, klöver, persilja, vattenkrasse, våtarv, morotsblast, rödbetsblast, hibiscusblommor.
5-15%           Grönsaker
Bönor, broccoli, blomkål, rödbetor, morötter, pumpa, squash, palsternacka, kålrot.
<10%            Frukt och bär, andra grönsaker
Melon, tomat, mango, äpple, päron, paprika, gurka, vindruvor, persika, aprikos, nektariner.

Till varje måltid ska man ge ett kalktillskott för att undvika sjukdomsproblem. Det är viktigt att tänka på att preparatet helst inte ska innehålla något fosfor utan enbart kalk.

Bur/terrarie

Utomhus
Landsköldpaddor ska som redan nämnts, om möjligt vistas så mycket utomhus som vädret tillåter. För att man med gott samvete ska kunna ha sin sköldpadda utomhus krävs att själva buren eller inhägnaden utgör ett tryggt och säkert hem. Detta innebär dels att din sköldpadda inte ska kunna ta sig ut och dels att inte andra djur ska kunna ta sig in och skada den. Med en inhägnad menas ett område som är omgärdat av någon form av avgränsning. Det lämpligaste är att använda sig av exempelvis lecablock eller trä som är så pass högt att inte din sköldpadda kan klättra över det eller se ut mot den andra sidan. Det är inte bra att inhägna området med nät eftersom det leder till att din sköldpadda hela tiden försöker att ta sig ut därifrån på grund av att den ser ut genom stängslet. På andra sidan avgränsningen är det lämpligt att ha så pass högt stängsel att inte andra djur kan ta sig in. För att vara helt på den säkra sidan bör man även ha nät på ovansidan.

I inhägnaden är det viktigt att kunna erbjuda skugga och svalka i form av antingen olika husformationer, andra konstgjorda skuggiga platser eller genom att ha en naturlig växtlighet i form av mindre buskar och högt gräs. Om man planerar att ha sin sköldpadda ute dygnet runt bör det finnas möjlighet för sköldpaddan att värma sig om det blir kallt på natten. Genom att bygga ett mindre hus där det kan finnas tillskottsvärme i form av en värmelampa eller ha en lucka som leder in ett större hus som sköldpaddan kan gå in i kan man ofta ha sina Medelhavssköldpaddor ute under en stor del av sommaren. Tänk dock på att om man erbjuder tillskottsvärme i form av en värmelampa att den är upphängd på ett sätt och på ett sådant avstånd att sköldpaddan inte bränner sig eller att andra skador uppstår.
I inhägnaden bör det också finnas tillgång till vatten i form av en vattenskål där vattnet måste bytas och vattenskålen även diskas ordentligt dagligen. Finns det inte tillräckligt med naturlig kost i inhägnaden som din sköldpadda vill äta måste du ge den mat 1-2 gånger dagligen. Medelhavssköldpaddor tycker mycket om att sola sig och ligger gärna i sluttningar eller uppe på olika stenformationer där de snabbare kan värma upp kroppen efter en kallare natt. I inhägnaden kan man gärna försöka efterlikna något liknande som sköldpaddan kan uppsöka när den behöver värma sig.

Inomhus
Medelhavssköldpaddor ska inte hållas i glasterrarium eftersom luftfuktigheten blir för hög och ventilationen för dålig. Din sköldpadda behöver en torr miljö med en luftfuktighet på runt 30-40%. Det bästa är att antingen bygga sin egen inhägnad i trä eller att beroende på storleken på din sköldpadda använda sig av en plastlåda med låga kanter. Kanterna får dock inte vara så låga att din sköldpadda kan se eller klättra ut. Ett terrarium av trä har den fördelen att du kan bygga så stort som du vill men i gengäld är det desto svårare att rengöra det. Trä i sig är ett ohygieniskt material och både parasiter och bakterier trivs och är svåra att bli av med. För att underlätta rengöringen kan man klä botten och även en del av väggen med plastmatta som är lättare att tvätta och torka av. En plastlåda är också lätt att rengöra men är ofta mycket begränsad i sin storlek. Storleken på terrariet kan aldrig bli för stort och om möjligt bör din sköldpadda få tillgång till att röra sig på större ytor än sin inhägnad varje dag. Detta är speciellt viktigt om buren inte är större än de minimimått som anges i djurskyddslagen.

Underlaget i buren kan utgöras av halm och hö eller en blandning av sand och jord. Beroende på hur stor buren är måste den rengöra mer eller mindre ofta. Om din sköldpadda äter rätt kost blir avföringen ofta lätt att plocka upp dagligen. En ordentlig rengöring av buren måste ske varje vecka och delar eller hela bottenmaterialet ska då bytas ut. Minst en gång i månaden måste buren tvättas och steriliseras samt torka innan man lägger i nytt bottenmaterial

Mat och vattenskålar ska diskas dagligen, det bästa är att ha platta keramiska skålar/tallrikar med låg kant och en bra tyngd så att de inte kan vältas. Man kan även servera maten på exempelvis klinker plattor som ligger stadigt. Tänk på att din sköldpadda ofta kliver in i och gärna går över både mat och vattenskålar vilket gör att det snabbt kan bli mycket ohygieniskt. För att se till att din sköldpadda får i sig vatten kan man även bada dem i ljummet vatten. Vattnet får inte gå upp till mer än sömmen mellan rygg och buksköld. 15-20 minuters bad brukar vara uppskattat och har man möjlighet kan man bada sin sköldpadda dagligen.

I buren ska din sköldpadda även ha tillgång till ett skydd eller ett gömställe som den kan uppsöka vid behov. Det kan utgöras av ett enkelt hus eller ännu hellre av en del av buren som är täckt av ett lägre tak och där det finns tillgång till bomaterial där din sköldpadda kan skapa ett gömställe själv.

Ljus och värme
De allra flesta av de Medelhavssköldpaddor som vanligen hålls som husdjur i Sverige behöver ha någon del i terrariet som är varmare än vår vanliga inomhustemperatur. Förutom värme mår de även bra av att ha en hög ljusintensitet som efterliknar ljuset runt Medelhavet och de bör även ha tillgång till UV ljus. Det bästa är att ha en plats i buren där en värmelampa och en UV lampa finns. Avståndet till UV lampan bör ligga på ett avstånd av 30 cm från sköldpaddan. Temperaturen under värmelampan bör ligga runt 25-30°C. I hela buren bör det finnas ett vanligt lysrör som har en hög ljusintensitet och efterliknar dagsljuset med en timer som sätts på runt den tidpunkt det i sköldpaddans naturliga miljö blir soluppgång och stängs av vid tidpunkten för solnedgång. Även värmelampan och UV lampan bör ha en timer som sätter igång och får stå på under dagen i cirka 12 timmar. Nattetid sover din sköldpadda och inga ljus eller värmelampor ska stå på..

Många av Medelhavssköldpaddorna går under vintern i dvala och man bör om möjligt efterlikna de ljus och värmeförhållanden som råder runt dessa tidpunkter för att ge kroppen en naturlig förberedelse inför dvalperioden.

 

 

Leopardsköldpaddor

 

Faktaruta - leopardsköldpadda

Stor landsköldpadda.
Äter vegetarisk kost i form av mycket fibrer.
Mår inte bra av frukt i kosten.
Värmeplatsen bör hålla en temperatur på 30-35 °C.
Går inte i dvala.
Bör vistas utomhus varma sommardagar.

 

Allmänt
Leoparssköldpaddan (fd Geochelone pardalis nu Stigmochelys pardalis) kommer ifrån Afrika där de lever söder om Sahara från Sudan och ända ner till Kap Horn i Sydafrika. Sköldpaddan har fått sitt namn från den leopardlika bukskölden och de flesta anser att det finns två underarter S.p.pardalis och S.p.babcocki. Buksköldensmönster kan variera och brukar blekna med stigande ålder. De olika underarterna kan skiljas åt när de är unga eftersom S.p.babcocki har endast en eller ingen svart prick på ryggsköldens plåtar och S.p.pardalis  har två. Det anses också att S.p.pardalis som förekommer i Sydafrika och Namibia har en mörkare färg än S.p.babcocki.

Leopardsköldpaddans naturliga miljö utgörs av savannen och man brukar inte hitta dem i ökenregioner eller tropisk regnskog. De är gräsätare och behöver liksom Medelhavssköldpaddorna en hög andel fibrer i kosten för att magtarmkanalen ska fungera ordentligt. Omgivningstemperaturen i de områden där leopardsköldpaddan lever är hög dagtid och svalare under natten. Dagstemperaturer under den varmaste delen av året kan nå upp till 40°C och ibland mer mitt på dagen men under natten sjunka ner mot 15°C. Leopardsköldpaddan spenderar oftast natten i hålor (grävda av andra djur), under buskar och snår eller i högt gräs. Under morgon kommer de fram för att värma upp kroppstemperaturen och äta men drar sig oftast tillbaka i skuggan under den varmaste delen av dagen för att senare under eftermiddagen åter komma fram för att äta. Under riktigt varma tider har man även sett att sköldpaddan ”sommardvalar” vilket innebär att de söker upp ett svalare ställe och inte kommer ut på någon vecka förrän temperaturen har sjunkit något. Leopardsköldpaddor ska inte dvalas vintertid.

Skötsel
Leopardsköldpaddan räknas som en stor sköldpadda. Som vuxna kan de nå en storlek av 50 cm och väga runt 20 kg vilket inte gör dem helt lämpliga att ha som husdjur inomhus. De kräver en stor bur eller inhägnad och det måste finnas både värmelampa och UV ljus samt en lampa eller lysrör som ger dagsljus. Temperaturen under värmelampan bör ligga runt 25-35°C.

Buren ska skötas på samma sätt som för en Medelhavssköldpadda med regelbunden rengöring och utbyte av underlaget. Kosten kan i princip utgöras av samma ingredienser som den man ger till Medelhavssköldpaddor med undantag av frukt. Det anses inte bra för leopardsköldpaddan att äta frukt.

Unga djur bör badas dagligen i 15-20 minuter för att se till att de får i sig tillräckligt med vatten och för att öka luftfuktigheten i deras omgivning tillfälligt.

Under sommarhalvåret bör man ge leopardsköldpaddan möjlighet att vistas utomhus där de kan få bete sig naturligt genom att beta, röra sig och utsättas för solljusets alla fantastiska egenskaper. Utomhusvistelse kan med gott samvete ske under soliga dagar när temperaturen ligger över 20°C. Det är viktigt att den inhägnad som sköldpaddan vistas i utomhus är rymningssäker och säker för rovdjur. Glöm inte heller att ett hus eller gömställe där sköldpaddan kan söka skydd för solen och annat måste finnas tillgängligt. Under natten måste man ta in sin sköldpadda eftersom temperaturen vanligen sjunker för lågt och luftfuktigheten ökar för mycket vilket kan leda till sjukdomsproblem. Kom ihåg att se till att din sköldpadda äter ordentligt när den är ute annars måste du erbjuda den vanlig mat också. Tillgång till vatten att dricka är förstås också en nödvändighet.

Om det finns möjlighet kan man ställa i ordning ett permanent hus som leopardsköldpaddan kan gå in i och värma sig nattetid och även dagtid när den svenska sommaren inte visar sig från sin bästa sida. I huset (en del använder sig av ett växthus) ska man ha en värmelampa som håller temperaturen runt 20 grader med hjälp av en termostat. Här kan man även ge den dagliga kost som sköldpaddan har tillgång till i vanliga fall, Speciellt viktigt är det när inte inhägnaden ger tillräckligt med föda eller vädret är för dåligt för sköldpaddan att vilja gå ut. Är den svenska sommaren dålig måste temperaturen i värmezonen i huset höjas betydligt dagtid till upp mot 30-35°C.