Fyra vanliga sjukdomar hos undulat
Undulaten är en av våra vanligaste familjefåglar och kan drabbas av många olika typer av sjukdomar. Det finns dock de som är mer vanliga än andra och jag tänkte nu skriva lite om dem.
Fetma
Fetma är mycket vanligt på undulater som ofta lever ett liv som liknar våra soffpotatisar det vill säga inte mycket motion och en diet som består till stor del av chips och snabbmat. Även om undulaten i sitt hemland, Australien, är en gräsfröätare så är det ofta inte den bästa kosten i fångenskap. Helt fri tillgång på mat via foderkoppar eller fröautomater och en begränsad rörlighet gör att fågeln inte gör av med den energi som den får i sig via maten. Även om fågeln spenderar mycket tid utanför buren så flyger den inte till närmelsevis sådana sträckor som i det vilda. Energin som blir över lagras i form av synligt och osynligt fett. Det synliga fettet uppträder i form av så kallat lipom eller fettumörer och fettansamlingar som gärna sätter sig på buken och vid ingången till brösthålan och lätt kan kännas vid en undersökning. Ökade 
fettansamlingar under huden leder till mindre rörlighet hos fågeln och sämre kondition vilket gör att problemen eskalerar. Förutom det så får fågeln ofta problem med avföringen då bukfettet i kombination med försämrad bukmuskulatur gör att rörelsemönstret när fågeln ska bajsa försämras. Avföringen som ofta kan vara lösare i konsistensen kladdar då fast runt kloaken och på stjärtpennorna. Det andra fettet, det osynliga, sätter sig bland annat i levern och transporteras runt i blodet som blodfett. När levern blir förfettad får den svårt att arbeta och påverkar kroppen på en mängd olika sätt. Själva storleken på levern ökar och då drabbas luftsäckarna genom att de får mindre utrymme att härbärgera luft och därmed påverkas fågelns andning. När halten blodfetter stiger ökar risken för åderförkalkning och hjärtproblem. Svårigheten med fetma som sätter sig som lipom under huden är att det är svårt att bli av med den. Det har visat sig i studier att det räcker inte att bara dra ned på mängden frö som fågeln får och ofta har man inte heller någon större effekt om man sätter fågeln på en pellets diet. Om man med hjälp av kosten ska ”banta” sin undulat måste någon typ av fettförbränning till genom tillskott av tillexempel pellets. Ett annat alternativ är förstås en operation där man avlägsnar en stor del av fettet och sedan för över fågeln på en bättre kost för att undvika nya fettansamlingar. Detta kan vara ett mycket bra alternativ, speciellt för de fåglar som har problem med sin avföring.
Näbbskabb
Näbbskabb orsakas av en parasit vid namn Knemidocoptes. Det är ofta fåglar som av någon anledning har ett nedsatt immunförsvar som drabbas. Parasiten gräver gångar i huden runt näbben och även i viss mån på ben och fötter. Förändringarna är mycket karakteristiska och vad man ser är krustliknande hudförändringar som i början framför allt syns i fågelnsmungipor. Vid långvariga infektioner påverkas tillväxtlagren i näbben och kan ge upphov till en missformad näbb. För att bli av med sjukdomen dödar man parasiten med ett lämpligt parasitmedel. Behandlingen måste upprepas var 10:e dag i två eller tre omgångar eftersom äggen inte avdödas av behandlingen. De parasiter som kläcks fram måste alltså få en ny omgång med parasitmedel.
Megabakterios
Megabakterios eller ”Macrohabdus ornithogaster” är inte som namnet antyder en bakterie utan en svamp som framför allt förekommer hos undulat men även hos kanariefåglar, finkfåglar, andra mindre australiska parakiter och en del övriga fågelarter. Svampen lever i mag-tarmkanalen och då främst i körtelmagen. Man tror att svampen kan förekomma som en naturlig del av mag-tarmfloran och inte alltid orsakar sjukdom. En del fåglar får dock symtom av svampen och dessa kan yttra sig som akut matvägran med kräkningar som ibland är blodtillblandade. Dessa fåglar dör ofta inom en till två dagar. Det vanligaste är dock ett lite mer utdraget förlopp där fågeln till synes har god aptit och ofta spenderar onormalt mycket tid med att äta. Vid närmare anblick sitter dock fågeln mest och plockar bland fröerna utan att få något i sig. I samband med detta är slemmiga kräkningar vanligt och ibland även diarré. Kräkningarna kan vara så omfattande att fågeln är blöt och kladdig på fjädrarna på hjässan. För att fastställa att fågeln har svamp kan man antingen ta prov från krävan eller avföringen och titta direkt i mikroskop. Svampen syns då som lite avlånga, nästan genomskinliga pinnar. I vissa undulatbesättningar är förekomsten så vanlig att upp till 60% av alla fåglar är drabbade. Det enda botemedlet är en svampmedicin och behandlingen är lång. Två gånger dagligen i 30 dagar måste medicinen ges i munnen.
Jodbrist och struma
Undulater är mycket känsliga för jodbrist och frödieter där inte jod har tillsatts leder till sjukdom. Sköldkörteln är det organ som drabbas när det inte finns tillräckligt med jod i kroppen. Jod behövs när sköldkörtelhormon ska bildas och brist leder till minskad produktion. Den del av hjärnan som styr tillverkningen får då signaler om att det råder brist och signaler sänds till sköldkörteln att producera mera. Cellerna i sköldkörteln producerar då förstadierna till det färdiga hormonet men eftersom jod saknas kan processen inte slutföras. Hjärnan får då inga tecken på att hormon bildas och fortsätter att skicka signaler till om ökad tillverkning. Vad som sker är då att sköldkörteln ökar i storlek och förutom rena symtom på hormonbrist ger själva storleken problem. Den trycker på röstorganet och ger upphov till ett karakteristiskt ljud vid andningen. Hormonbristen ger symtom i form av trötthet och långsam ämnesomsättning i kroppen vilket bland annat kan leda till fetma. Behandlingen är att man tillsätter jod i till exempel dricksvattnet under en period och sedan förbättrar dieten.
