Problem i samband med äggläggning
Problem i samband med äggläggningen
I naturen existerar ett mycket komplicerat samspel mellan hur ljuset, tillgången på föda och boreden påverkar en fågels hormonella, kroppsliga och beteendemässiga reaktioner och gör dem redo inför en häckningsäsong. I fångenskap finns det också en miljömässig påverkan som kan resultera i önskade eller oönskade hormonella och sexuella beteenden.
Ett vanligt problem hos många av våra tamfåglar är kronisk äggläggning det vill säga att en burfågel trots att den inte har en partner eller en holk lägger ägg i olika perioder varje år. Många av de miljömässiga stimuli som påverkar den vilda fågeln finns även hos tamfågeln. Det finns ofta fri tillgång på mat som har ett högt kolhydrat- och fettinnehåll och dessutom utsätts fågeln för en onormalt lång ljusperiod varje dag genom att de lever med människans dygnsrytm. Detta innebär oftast 16-18 timmar ljus per dygn från 07:00 då vi vaknar tills 23:00 då vi släcker våra lampor för natten. För att komma tillrätta med dessa problem krävs ofta en förändring på många plan. Kosten för fågeln måste förändras från en vanligen helt fröbaserad diet till ett pelleterat helfoder med lägre fett och kolhydratinnehåll. Ljusperioden måste förkortas till 8-10 timmar dagsljus per dygn och eventuella leksaker och material eller platser som fågeln uppfattar som sexuella stimuli måste plockas bort. Om fågeln dessutom har en ”partner” i hushållet ska
man försöka bryta det förhållandet och istället uppmuntra ett flockbeteende. Det finns även mediciner som man kan pröva för att bryta det hormonella inflytandet på äggstockarna. För fågelns del innebär det ett flertal injektioner med ett hormon som även används till människor. Man kan även mer permanent åtgärda problemet med hjälp av kirurgi där man opererar bort fågelns äggledare.
Något som alla honfåglar också kan drabbas av är äggnöd. Definitionen av äggnöd är helt enkelt när ett ägg inte passerar genom äggledaren inom en för fågeln normal tidsperiod. Kronisk äggläggning och sekundärt till detta en dåligt fungerande äggledarmuskel är bidragande orsaker. Dåligt näringsstatus, vitamin E- och selenbrist, kalkbrist, fetma, infektioner i äggledaren och missformade ägg kan också ge upphov till äggnöd. Vissa fågelarter såsom nymfparakiter, dvärgpapegojor, kanariefåglar och finkfåglar drabbas oftare än andra. Symtomen varierar lite beroende på storleken på fågeln och huruvida komplikationer har uppstått. Vanligt är att man ser att fågeln sitter och ”krystar” med benen lite bredare isär men symtomen kan också vara inte fullt så tydliga utan bestå i av att fågeln ”viftar” mycket på stjärten. Ibland är fågelns allmäntillstånd mycket nedsatt och den kan inte sitta på pinnen. Behandlingen är beroende på hur allvarligt tillståndet är. Understödjande behandling i form av ökad värme, kroppsvarm vätska, näringstillförsel och eventuellt extra kalk är en viktig start. Beroende på hur fågeln reagerar på detta kan eventuell vidare behandling vara nödvändig. Om ägget sitter i ”uterus” det vill säga livmodern kan försiktig massage och smörjande medel såsom glidslem som försiktigt förs in i kloaken ibland hjälpa till att få ut ägget. Eftersom risken för skador på äggledaren med åtföljande infektioner och inflammationer är stor rekommenderas att man vänder sig till en fågelveterinär om ägget inte kommer ut med hjälp av understödjande behandling.
Komplikationer till äggnöd är inte ovanliga. Prolaps (framfall) av äggledare och framför allt livmoder kan inträffa om fågeln har ”krystat” länge. Detta är en akut och allvarlig situation och snabb åtgärd är nödvändig för att förhindra att vävnaden torkar och dör. Innan man kommer till veterinär ska man försöka att hålla vävnaden fuktig med ljummen koksalt. Behandlingen består sedan i noggrann rengöring och reparation av eventuella skador innan livmodern förs tillbaka. Ofta får man sy några stygn i kloaken för att förhindra ytterligare prolapser. Antibiotika och understödjande behandling är sedan av största vikt. Prolaps av livmodern kan även ske om det finns någon stor massa inne i buken som trycker på könsorganen och till slut får dem att kollapsa.
Honfåglar kan även drabbas av livmoder och/eller äggledarinflammation. Äggledarinflammation ser man ofta i samband med luftsäcksinflammationer, leversjukdom och andra generella infektioner men det kan även komma från infektioner som sprider sig från kloaken och uppåt. Livmoderinflammationer ses ofta i samband med äggnöd, generella infektioner och infektioner som spritt sig från kloaken. Symtomen kan ofta vara vaga och ospecifika och svåra att upptäcka i början. Det kan börja med en minskad äggproduktion, obefruktade ägg eller ingen äggproduktion, missformade ägg och lite nedsatt allmäntillstånd. Därifrån kan det utvecklas till en generell blodförgiftning, ökat bukomfång, minskad aptit och mycket nedsatt allmäntillstånd. Behandlingen är beroende av vad som orsakat problemen men både medicinsk och kirurgisk behandling kan komma i fråga. Fågelns värde som avelshona efter en livmoder eller äggledarinflammation är alltid tveksam.
Ett annat problem är ägg som av olika anledning hamnar utanför äggledaren och inne i bukhålan. Det kan bero på att ägget inte fångas upp av äggledaren och hamnar utanför men också ägg som ligger i äggledaren kan föras bakåt via omvända sammandragningar och om äggledaren går sönder finns också risken för att ägg hamnar ute i bukhålan. Hos många fåglar är ägglossning ut i bukhålan inget ovanligt och äggen resorberas vanligen utan problem men det kan också leda till allvarliga bukhåleinflammationer.
Slutligen vill jag bara nämna att honfåglar även kan drabbas av cystor på äggstockarna. Cystorna är ägg som inte genomgår en normal utveckling utan istället ökar i storlek och fylls med vätska. Detta kan resultera i synliga symtom i form av ett kraftigt ökat bukomfång, nedsatt allmäntillstånd, nedsatt eller helt upphörd äggläggning och andra mer generella symtom såsom nedsatt aptit och viktminskning. Diagnosen kan ställas genom ultraljud eller endoskopi och behandlingen är inte så enkel och resultatet blir ofta inte helt tillfredsställande ur avelssynpunkt.
