Avstannad mag-tarmmotorik hos kaniner - ileus
Bakgrund
Kaniner är växtätare och nebrytningen av maten börjar redan i munhålan. De har sex framtänder (fyra i överkäken och två i underkäken) och tjugotvå kindtänder. Mellan framtänderna och kindtänderna har de ett tandlöst område som kallas diastema. Området fungerar med hjälp av kinderna som en avdelare mellan den främre och den bakre delen av munnen. Detta gör att kaninen kan mala sönder sin mat i den bakre delen av munnen utan att riskera att den försvinner framåt i munnen. Kaniners tänder växer hela livet eftersom de inte har någon egentlig rot utan bara ett tandanlag som hela tiden producerar nya celler.
Efter munhålan går maten vidare till magsäcken. Den övre magmunnen som maten passerar in i magsäcken genom har en mycket välutvecklad muskulatur och så placerad i magsäcken att det är nästan omöjligt för en kanin att kräkas. Magsäcken rymmer en stor volym föda (mer än 20 ml per kg kroppsvikt) och är i princip aldrig tom. I magsäcken bryts maten ned ytterligare med hjälp av ett mycket lågt pH – surhetsgraden på magsaften ligger runt 1-2. I denna miljö överlever mycket få bakterier vilket gör att man har haft mycket svårt att påvisa någon bra effekt av att ge kaniner probiotika i form av yoghurt eller andra produkter eftersom bakterierna inte överlever magsaftens påverkan. Hos unga kaniner är pH i magsäcken mycket högre och de skyddas från infektioner genom den mjölkolja de får i sig genom att dia modern. Kaninernas magslemhinna är känslig för sänkningar av pH värdet och magkatarr och magsår är inget ovanligt.
Efter magsäcken kommer maten ut i tunntarmen där viktiga näringsämnen såsom socker och protein från födan samt även näringsämnen från kaninens caecotropher (se nedan) tas upp.
Blindtarmen är på kaniner mycket välutvecklad och fungerar som motor i magtarmkanalen. Här finns en mikroflora av olika bakterier och svampar som hjälper till att bryta ned födan ytterligare och separera den i två huvudkomponenter. Stora osmältbara fibrer skickas vidare ut i grovtarmen för att utsöndras som vanliga avföringsbollar och mindre fibrer samt vitaminer och andra näringsämnen bearbetas ytterligare i blindtarmen. Själva uppdelningen sker också i grovtarmen där tarmmotoriken ändras beroende på var innehållet ska föras vidare till. De näringsämnen som inte tas om hand direkt ansamlas i blindtarmen i form av små, mjuka avföringsbollar som kallas ceacotropher (kallas också nattavföring). Ceacotropherna äts upp direkt från analöppningen av kaninen och genomgår ytterligare nedbrytning i tarmen för att mer näringsämnen ska kunna tas upp och utnyttjas av kaninen. Caecotropherna täcks av ett slemlager som gör att de inte bryts ned i magsäcken av magsaften innan de utsöndras från tarmen. Ungefär fyra timmar efter en måltid producerar kaninen caecotropher och genom ett sinnrikt system av nervsignaler i tarmen vet kaninen om att de är på väg. Även doften av dem, vilken är mycket skarp och frän, gör att kaninen känner igen dem från de andra avföringsbollarna.
Kaninens magtarmkanal är byggd för att bryta ned fibrer, finns det för lite fibrer i kosten uppstår ofta problem. Magtarmkanalen är även byggd för att omvandla stora mängder föda och vid en minskad mängd fyllnad i tarmen sjunker tarmmotoriken. Den bästa fyllnaden och fodret till en kanin är hö eller gräs. Dels hjälper det till att slipa tänderna på kaninen när den äter och dels fyller det upp magtarmsystemet på ett bra sätt. När din kanin av olika anledningar äter mindre eller får för lite fibrer i kosten uppstår magtarmstörningar i form av minskad motorik (se tandproblem). Den minskade motoriken leder till förändringar i pH och även en förändrad bakterieflora. Dåliga bakterier växer till och bra bakterier och mikroorganismer dör. De dåliga bakterierna i samarbete med den minskade tarmmotoriken gör att en gasbildning sker i tarmen. I samband med detta får kaninen ont och äter än mindre och en nedåtgående spiral har startat där kaninen mår allt sämre. För att hålla igång blodcirkulationen dras även vätska ifrån tarmen och det tarminnehåll som finns torkar ihop och ligger kvar och stör tarmmotoriken ytterligare. Alla former av stress stör även den magtarmmotoriken. Stress för en kanin kan vara en mängd olika saker såsom exempelvis smärta, sövning, rovdjur, andra sjukdomar och förändringar i hemmiljön.
Symtom på nedsatt magtarmmotorik
De mest framträdande symtomen är en minskad mängd avföring och en minskad aptit. Kaninen rör sig mindre än normalt och kan vid stor smärta trycka ned buken mot burgolvet. Ofta uppträder symtomen gradvis under någon dag och kaninen äter mindre och mindre. Om din kanin uppvisar någon av ovanstående symtom ska man uppsöka veterinär. Ibland går problemet över av sig själv men man bör kontrollera om det finns några bakomliggande orsaker till det hela. Har din kanin haft upphörd aptit mer än ett dygn är risken stor för att levern har påverkats. Eftersom kroppen behöver näring bryter kaninen ned sitt kroppsfett för att omvandla det till energi när den inte äter tillräckligt. Levern är det organ som omvandlar fettet till näring och i samband med detta lagras fett även i levern. Om inte kaninen kommer igång att äta snabbt fungerar levern allt sämre och olika skadliga ämnen läcker ut i blodet och vid allvarliga fall försämras aptiten så drastiskt att endast sondmatning är möjlig för att kaninen ska överleva.
Ibland kan symtomen inträffa mycket hastigt och kaninen blir allmänt dålig mycket fort. I dessa fall kan det istället för en avstannad magtarmmotorik röra sig om ett mekaniskt stopp som vanligen sätter sig vid utgången från magsäcken till tunntarmen. Detta är en mycket allvarlig och akut situation där akut veterinärhjälp krävs. Som tur är tillhör detta dock de mer ovanliga sjukdomarna som drabbar kaniner. Det vanligaste är att kaninen enbart drabbas av nedsatt magtarmmotorik.
Vid veterinärbesöket
Veterinären undersöker din kanin genom att lyssna på hjärta och lungor, känna igenom bukorganen såsom tarmar och magsäck och undersöka tänder och munhåla. Genom att röntga din kanin kan veterinären bättre avgöra var problemet sitter och hur man ska kunna behandla det. Mår din kanin allmänt dåligt med nedsatt kroppstemperatur och ordentliga smärtor behöver den ofta skrivas in på kliniken för vård i form av dropp och smärtlindring i injektioner. Vid mindre allvarliga fall kan din kanin ofta behandlas hemma med vätska, smärtstillande medicin och matning. Ibland kan din kanin behöva genomgå ytterligare behandlingar för att åtgärda bakomliggande orsaker såsom exempelvis tandproblem. Detta görs dock inte i ett akut skede utan först måste kaninens allmänna tillstånd förbättras.
