Tandproblem hos kaniner
Bakgrund
Kaniner är växtätare och nedbrytningen av maten börjar redan i munhålan. De har sex framtänder (fyra i överkäken och två i underkäken) och tjugotvå kindtänder. Mellan framtänderna och kindtänderna har de ett tandlöst område som kallas diastema. Området fungerar med hjälp av kinderna som en avdelare mellan den främre och den bakre delen av munnen.
Detta gör att kaninen kan mala sönder sin mat i den bakre delen av munnen utan att riskera att den försvinner framåt i munnen. Framtänderna fungerar som sönderdelare av födan och hjälper till att plocka i sig och bita av olika växter. Kaniners tänder växer hela livet eftersom de inte har någon egentlig rot utan bara ett tandanlag som hela tiden producerar nya celler. I överkäken ligger dessa tandanlag och början på tanden i nära anslutning till näshålan och även ögongloben. Det gör att problem med kindtänderna väldigt lätt ger problem även med ögon och näshåla i form av infektioner och störd tårproduktion. Normalt sett växer en kanintand cirka 1-2 mm i veckan och genom att mala sönder fibrer som finns i födan slits tuggytorna ned i ungefär samma takt. Det är alltså själva tuggningen och söndermalningen av fodret som gör att kaninens tänder slits normalt. Detta innebär förstås att allting som gör att kaninen inte kan tugga normalt, äter ordentligt eller får fel sorts kost med för lite fibrer gör att tänderna växer för mycket i förhållande till hur de slits ner. Det är alltså många faktorer som kan bidra till att din kanin får tandproblem. Det allra vanligaste är att din kanin äter fel sorts kost. Vad ska de då äta för att slita ned tänderna på bästa sätt? I studier har det visat sig att hö och gräs av olika sorter utgör den bästa kosten för tänderna. När din kanin äter hö måste den tugga med kindtänderna i en cirkulerande rörelse med en sida i taget och på detta sätt slits tänderna ned naturligt. Olika pellets och bladgrönsaker ger inte alls samma tuggrörelser och är alltså inte lika effektiva. För att lättare kunna ge din kanin rätt kost har vi gjort en kostpyramid att följa (se nedan)
Undersökning av tänderna
Under ett besök hos veterinär med din kanin ska man alltid undersöka tänderna. Detta görs med hjälp av fingrarna och ett otoskop (instrument som vanligen används för att titta in i örat).
Veterinären känner efter längs med över och under käkarna samt känner igenom ansiktsmuskulaturen för att upptäcka eventuella svullnader eller avvikelser. I nästa steg tittar man på framtänderna, de ska vara vita, raka och ha vertikala fåror i de främre överkäkständerna. Ofta tycker kaninen inte om denna inspektion och det brukar vara bästa att svepa in dem i en handduk för att undersökningen ska så smidigt som möjligt. Kaniner har även ett område precis vid nosen med en massa känselceller och om man råkar vidröra dem reagerar kaniner kraftigt. Med ett otoskop tittar man sedan in i munnen på kaninen för att få en uppfattning om hur kindtänderna ser ut. Kaniner har en mycket lång och relativt trång munöppning och via otoskopet får man endast en uppfattning om stora problem. För att helt kunna utesluta tandproblem måste kaninen undersökas i narkos och även röntgas. Ett annat hjälpmedel som fungerar mycket bra är ett endoskop som kan användas när kaninen ligger i narkos. Det är en slags videokamera som är utformad som en lång stav och med hjälp av den kan man filma eventuella problem som kan vara svåra att se för blotta ögat. Eftersom endoskopet fungerar som en videokamera kan man även spara filmen och sedan visa för matte eller husse för att även de ska få en uppfattning om problemen.
Symtom på tandproblem
Hur gör man då som djurägare om man misstänker problem med tänderna? Först och främst kan man förstås titta på framtänderna och avgöra om de verkar normala men kindtänderna är värre. Ett enkelt knep som kan ge en liten uppfattning av hur kindtänderna ser ut är att se hur käkrörligheten mellan över och underkäke fungerar. Genom att föra isär käkarna märker man om det tar emot det vill säga om några tänder har vuxit sig för långa inne i munnen. Det finns dock andra tecken på att kaninen har problem med sina tänder.
- Minskad aptit eller förändrad aptit
- Äter bara pellets eller lättuggad mat, undviker hö
- Magrat av
- Konstiga tuggljud, tuggar mycket utan att samtidigt ha ätit
- Saliverar eller dreglar mycket
- Hudinfektioner under hakan på grund av mycket dreglande
- Svullnader i ansiktsregionen (kan vara tandbölder)
- Övre luftvägsinfektioner, snoriga
- Lös eller kladdig avföring
- Rinniga eller kladdiga ögon
Behandling av tandproblem
Eftersom kaninen inte sliter ned sina tuggytor normalt måste man på manuell väg slipa ned dem. Att klippa tänderna är inget vi rekommenderar. Eftersom tänderna är uppbyggda av emalj vilket är ett av kroppens hårdaste material är det stor risk för att tanden spricker vid klippningen. Själva sprickan inträffar inte alltid på den del av tanden som syns utan nere vid tandanlaget. Detta gör att tanden får en felaktig tillväxt och gärna skruvar och vrider sig i en felaktig riktning när den växer och problemet förvärras ytterligare. Har man riktig otur kan även en infektion uppstå via sprickan och en tandböld bildas.
Framtänderna kan oftast slipas när kaninen är vaken eller efter att den fått en spruta med lugnande medicin. Har kaninen problem med underbett leder det ofta till stora problem med framtänderna. Eftersom tuggytorna på överkäkens och underkäkens tänder inte möts slipas inte bettet alls vilket leder till tänder som växer in i överläppen respektive underkäken.
Tandslipning måste då ske alltifrån varannan till var fjärde vecka för att undvika alltför stora problem. Ett alternativ kan vara att istället dra ut alla sex framtänderna på kaninen. Detta brukar inte leda till några problem för kaninen eftersom kindtänderna är de som bearbetar födan. Det är dock viktigt att man finfördelar grönsaker så att kaninen lättare kan plocka i sig dem med läpparna. För att åtgärda problem med kindtänderna måste kaninen sövas. Därefter slipas bettet med en tandborr för att få ned vassa kanter och ojämnheter. Eftersom tänderna i underkäken har sin vassa sida in mot tungan och tänderna i överkäken in mot kinden är det inte ovanligt att en onormal tillväxt resulterar i smärtsamma sår i tungan eller i kindslemhinnan. Vi rekommenderar alltid att man ska röntga tänderna för att få en fullständig bild av problemet och därmed kunna ge en bättre prognos över hur framtida kontroller ska ske. Ibland kan det vara bättre att dra ut vissa kindtänder om de växer mycket konstigt och stör hela tuggningsprocessen.
