Kaninpest - myxomatos
Bakgrund
Kaninpest orsakas av ett virus –myxomavirus – som tillhör familjen Poxvirus. Viruset kommer ursprungligen från vilda kaniner (Sylvilagus brasiliensis) i Syd och Centralamerika och Kalifornien (Sylvilagus bachmani). Hos dessa kaniner orsakar viruset bara en hudsjukdom och ger inte allmänna symtom medan det hos tamkaninen (Oryctolagus cuniculi) orsakar en allvarlig sjukdom som ofta leder till döden. I början av 50-talet spreds sjukdomen medvetet i Frankrike som ett sätt att kontrollera kaninpopulationen. Sjukdomen har sedan dess spritts över hela Europa. I Sverige finns nu kaninpest endemiskt framförallt i de södra delarna av landet.
Kaninpest sprids framför allt av blodsugande insekter såsom kaninloppan och myggor. Viruset överförs när insekten suger blod och börjar genast föröka sig vid stickstället och sprider sig sedan snabbt via de vita blodkropparna till närmaste lymfknuta. I lymfknutan förökar sig viruset ytterligare och sprids sedan ut i kroppen till huden, mjälten, slemhinnor, testiklar, lungor och lever samt andra lymfknutor. Viruset utsöndras till viss del genom olika kroppsvätskor såsom tårsekret och näsflöde men man anser att dessa smittvägar är ovanliga. Det absolut vanligaste sättet för din kanin att bli smittad av kaninpest är alltså inte via direktkontakt med en annan kanin utan via blodsugaande insekter. Efter att kaninen fått i sig smittan dröjer det en till tre veckor innan man ser några symtom.
Vanliga symtom på kaninpest
- Uppsvullna ögonlock med mjölkaktigt tårflöde
- Svullnader i de yttre könsorganen såsom vulva och penis
- Mer allmän svullnad i ansikte, öron och nos
- Hög feber
- Slöhet
- Nedsatt eller upphörd aptit
- Olika former av små knutor i huden alltifrån några mm till 1 cm eller mer
- Krustbildningar kring nos och ögon
Kaninpest förekommer i olika former beroende på den aktuella virusvarianten och den drabbade kaninens immunförsvar. En vaccinerad kanin brukar inte få en så allvarlig form av sjukdomen men även detta kan variera. Ett flertal studier har gjorts för att titta på sambandet mellan viruset och immunförsvarets respons på infektionen. De kaniner som inte drabbas så hårt kan ändå ha kvar viruset i kroppen under en lång tid och det gäller framför allt de kaniner som drabbas av hudknutor eller myxom. Så länge myxomen finns kvar har kaninen virus i kroppen och en mer aktiv form av sjukdomen kan bryta ut.
Behandling av kaninpesten i sig går inte eftersom det inte finns effektiva behandlingar mot virus. De behandlingar som veterinären kan erbjuda är understödjande det vill säga att hjälpa kaninen att få i sig vätska, mat, skydda den mot sekundära infektioner med bakterier och ge antiinflammatorisk och smärtlindrande medicin.
Den bästa behandlingen är förebyggande genom vaccination två gånger årligen men även att försöka skydda kaninen mot angrepp av loppor och andra blodsugande insekter. Från det att man vaccinerar sin kanin tills ett bra skydd bildas tar det vanligen cirka två veckor.
